på väg, igen

Sitter för tillfället i bilen med destination Norrland, Östersund och Dille Gård. Lämnade en tårögd flickvän i dörrhålet i morse och just nu gör allting mest ont. Till och med mammas prat och pappas kommentarer. Orkar inte.

Vill sova, eller skriva något långt och meningsfullt, vettigt kanske.
Kan inte. Handlingsförlamad 2.0.

Det är fint ute. Och jag har fina minnen innanför pannbenet, bilder av L och hennes ögon. Leendet. Skrattet.

Snart får jag träffa min häst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0