rusning

Nu har jag, i cirkus en veckas tid tänkt skriva ner allt som rör sig i skallen, utan framgång. Att jobba i stall gör liksom att fritiden får en helt ny innebörd; den blir en raritet och uteslutande ett tillfälle för rekreation av en ond rygg. Alltså, någon ork att skriva blogg existerar inte. I och med att vi dessutom bara är tre (läs: TRE) personen kvar här ute i ingenstans, gör att intelligens- och humornivån på det sociala samspelet sjunker avsevärt. Nedan får ni ett utmärkt exempel på just detta:

Jag satt i köket med Carro och åt mellanmål, i form av macka med gravad strömming på (färgen på såsen var VIT).  Spillde återkommande gånger på hakan.

Carro: Det ser ut att gå bra det där, HEHE.
Jag: Äsch, det blir lite kladdigt.
C: Haha?
J: Ja, fisken blir så upphetsad.
C: HAHA!
J: …när den vill in… i min mun? Nej, det där skulle jag inte säga.
C: Robert Pattinson.

Det sista är uteslutande ett internskämt, men ni fattar? Det är kul med internat.