rusning

Vad är det för fel på mig? Så fort jag inte sover med L, så somnar jag aldrig. Vill inget annat än att somna, men ändå går det inte. Tror bara att någonting kommer hända så fort jag sluter ögonen - alternativt börjar tankarna fara som nycklarna i Harry Potter och de vises sten. För det är så ENKELT at tsova då, med allt dåligt samvete, all skam, all ångest, alla måsten och all borden, flygandes likt fiskar i ett stim, runt, runt i huvudet. Man kan bli upprörd för mindre.

Har i alla fall världen finaste människa i camen, får vakta henne när hon sover så att inga monster äter upp henne.















Vill kolla på Om en pojke. Eller kanske Casablanca. I alla fall slippa tänka på att alla arbeten ska vara inne senast onsdag. Det skaver så förjävligt, speciellt nu när jag hoppat av tre eller fyra kurser - inte ens då klarar jag av att göra klart saker i tid. Jag känner mig svag, som lämnat de där kurserna. Ville bevisa. Att jag kunde och orkade. Att jag var stark. Istället misslyckas jag med de mest basala kurserna och får skämmas istället. Skam, Cajsa, känner du igen det?

Att sedan misslyckas på andra fronter också känns mer än onödigt. Träna, Cajsa. Smal. Mindre. Inget alls. Du blir aldrig accpetabel om du fortsätter som i helgen. Lär dig. Skäms.

Visst borde vi älska oss själva mer?
Om vi bara visste hur man gjorde.