och världen håller andan

Folk flyr. Som skrämda råttor försvinner de iväg, långt bort.
Jag är för dum för att fly. Står kvar, blir uppäten.

Eller, nej. Äter upp.

Hur förklarar man en sådan här ångestkväll i ord? För er, ni som inte har en aning. Ni som aldrig känt. Aldrig upplevt. Paniken, hjälplösheten, ambivalensen. Melankolin. Du är redan förstörd. Du kan inte. Du saknar självdiciplin. Att inse faktumet. Känna saker, veta om... Trots att ni slänger era lögner i asniktet på mig, gång på gång.
Du är ju fin.

Försök sätta er in i situationen.
Aldrig kunna äta normalt. Alltid, alltid ångest. Över mat.
M.A.T.
Det mest basala i våra liv.

Men aldrig att ni skulle förstå, aldrig. För jag är fet. Då kan man inte tänka så. Då är man bara dum i huvudet.

Kommentarer
Postat av: Cami

Det är svårt att avdramatisera föreställningen när det är den som är huvudnumret.

2009-07-24 @ 16:49:08
Postat av: Anonym

I ösd finns det ett utmärkt så kallat ätstörningsteam som är väldigt duktiga. Jag får hjälp där och man får prata av sig hur man känner och tycker om mat. De säger inte att saker är rätt eller fel. De ger bara fakta och berättar hur man kan tänka annorlunda och LÅNGSAMT försöka fixa saker och ting. Om du vill kan du få "min människas" nummer.

2009-07-27 @ 23:49:54
Postat av: a.k

2009-08-02 @ 18:31:43
URL: http://de
Postat av: a.k

Jag har samma problem. fast på ett annat sätt. ingen självdisciplin.



herregud, vad jag har ställt till det.

2009-08-02 @ 18:32:34
URL: http://decibel.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0