rusning

De sporadiska uppdateringarna är mer än vardag nu, det känns inte som att jag har något vettigt att säga. Dagarna rullar förbi i sakta gemak och jag går upp, åker till stallet, åker hem, pluggar, är med L och sover. Fast pluggar borde stå inom parentes, för jag är U S E L på det. Självdiciplinen är obefintlig.

Alda är lycklig i det nya stallet, så också jag. Vi skruttar runt i skogen och gör mest ingenting, hoppar jämfota upp luften av en pinne på makren, travar i barbackagjord (inte vackert) och ger upp våra tafatta försök till att vara seriösa. It's not our style. Lovar, vi gör oss bättre som skogsmullar.

E från skåne är här sen valborg, det är mys. Har saknat henne massor.

Längtar efter sommaren. Bara fyra veckor kvar av mitt officiella Dilleliv, vilket känns tungt. Men till hösten börjar något annat. Något nytt. Det är också bra. Fast vad slår Dille?

Och för er som inte visste det, så har min vackra L varit min i 10 månader. Min älskade, underbara L. Och jag älskar henne mer för varje dag som går. Varje andetag, varje hjärtslag, är för henne. Hon gör mig hel.
(för vad vore jag utan dina andetag?)

Puss.