aren't we just terrified?

Om jag hade något av värde att säga er, så skulle jag göra det. Just nu har jag inte det. Eller, min oförmåga att formulera mig i skrift hindrar mig från att förmedla er det, som jag faktiskt skulle vilja berätta.

Kan ändå berätta om en minnesbild jag haft i huvudet under kvällen. Det är kanske fem-sex år bakåt i tiden; jag trängs på en pianopall tillsammans med två spelande vänner. Jag sitter i mitten, de spelar. Och de sjunger. Jag blundar bara, medveten om att jag inte behöver göra något alls, ingen förväntar sig något av mig över huvud taget. Allt jag skulle kunna göra är att förstöra det mina vänner skapar. Så jag är tyst. Och blundar. De spelar, sjunger. Jag lyssnar. Behöver inte göra mer. Det är tillräckligt.

Och där någonstans infann sig lyckan.

Kommentarer
Postat av: Anna

Din vadå sa du? Oförmåga att formulera dig i skrift? Ursäkta, men - haha! Det du har är motsatsen till en oförmåga. Även känt som förmåga.



Fin berättelse, för övrigt.

2009-12-01 @ 10:53:11
URL: http://tasteofpop.blogspot.com
Postat av: maja.

jag saknar dig jättemycket Cajsa!

2009-12-01 @ 22:11:53
URL: http://maaijs.blogg.se/
Postat av: maja.

föresten!!! Kan jag få din adress så kan vi börja brevväxla?

2009-12-01 @ 22:12:40
URL: http://maaijs.blogg.se/
Postat av: Lotta

vad fint Cajsa. Och vad jag längtar till i sommar. Då får vi bli små igen och göra om alla våra bus (om vi har någon fantasi kvar). <3

2009-12-02 @ 15:33:12
URL: http://enlitenlotta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0