rusning

Tänk så fort det gick när du väl släppte taget. Så jävla fort. Och jag som, på fullaste allvar, trodde att du skulle dö. Det var därför jag var beredd att ge upp allt som var viktigt för mig. Jag trodde inte att du skulle överleva. Jag höll på att dö själv, av din gråt och dina skrik och din panik. Det gör fortfarande ont.

Det blåser. Du fattar inte att jag är livrädd, va? Att jag inte tror att jag klarar det här, egentligen. Men jag låtsas inte om något, för vem skulle folk tro att jag var, om jag inte klarade mig? Om jag gick sönder?

T andas tugnt bredvid mig. Att höra att någon existerar bredvid mig är nyckeln till sömn, annars går det inte. Annars går det inte alls.