lördag 26 juli 2008
Det är jag, alkholisterna och ett brudpar, som utgör parken vid strömmen. Änderna hjälper till viss del till, men de gråbleka materiaklumparna som tar sig genom parken så fort som möjligt, med blicken ständigt nere i marken eller ogillandes fixerad vid alkoholisternas systemetpåsar, de förstör bara. De rubbar min tillvaro med sina uttryckslösa ansiktsgropar och VARFÖR stirrar de ogillande på alkoholoisternas påsar, när de bär runt på exakt likadana? Lådvinsmissbrukare.
Det flyger in fjärilar i mitt aniskte. Jag tror inte de tog notis av mig förrän de kraschlandade i mitt öra. Kanske är det så annars också. Med människor, alltså. Ibland tror jag inte att min hudfärg är lätt solbränd, utan tarnsparent.
Fast ingen människa har kraschlandat i mitt öra ännu. Bara i min existens.
Vad gör jag här?
Det flyger in fjärilar i mitt aniskte. Jag tror inte de tog notis av mig förrän de kraschlandade i mitt öra. Kanske är det så annars också. Med människor, alltså. Ibland tror jag inte att min hudfärg är lätt solbränd, utan tarnsparent.
Fast ingen människa har kraschlandat i mitt öra ännu. Bara i min existens.
Vad gör jag här?
Kommentarer
Trackback
