rusning

Lyssnar på morgonpasset. Är ledig hela dagen, eftersom de andra har ridning och jag redan har gjort den biten av kursen. Såatteh. Nu finns det liksom inga bortförklaringar längre. Jag måste skriva projektrapporten. Måste, måste, måste. Det är så tråkigt när man inte har något att skylla på mer, när alla bra anledningar till att inte plugga är förbrukade. Har ingen lust att skriva den där rapporten. Men jag vill väldigt gärna ha ett betyg. Typiskt.

Funderar på att lägga ner bloggstackaren. Den håller på att hamna i kategorierna väldigt tråkig och jävligt lame. (Läs: den är redan där). Så nu ska jag noga överväga det här beslutet under några dagar och återkommer inom kort med ett besked. Kärlek till er stackare, som orkar läsa. En dag ska jag genomskåda vilka ni är. Adieu.