I press trigger, I don't press people button

Nä men livet är ganska fint ibland. T sover som en gris och det är fortfarande ljust ute. På fredag kommer M, nästa torsdag åker jag och de två blonda till Stockholm och sen är det i princip inget kvar av de här tre åren. Sen har jag bara oändlga, tomma sidor i min kalender. Nu ska jag borsta tänderna, lyssna på nostalgimusiken och fila på the massive inlägg om exakt vilka låtar som berör mest. Toodles.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0