the best part of believe is the lie

Rotar i gammalt skrot. Gamla papper, remisser, journaler. Det skrämmer mig, samtidigt som jag hoppas på att det ska ha någon form av läkande effekt. Att jag ska kunna förlika mig med mig själv. Acceptera det som hände och alltså öka chansen för att kunna acceptera det som komma skall. För nog kommer det saker jag måste kunna acceptera. Det är bara så svårt när man alltid är ute efter perfektion hos sig själv. Och när man innerst inne vet att perfektion inte existerar, fast man alltid får för sig att andra förväntar sig det av en. Att de bara ser allt det jag föraktar hos mig själv. Och tyvärr har de sakerna en tendens att synas extra bra. Kanske. God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0