håna oss, vi rör oss ni står still
Kent – 747
Det finns så mycket fint med den här låten. Inte bara ur en nostalgisk synvinkel, som speglar svåra år av tonårsångest och olycklig kärlek, ihop med blodsystrar och tyllkjolar, tiaror och stjärnor, utan också ur den av idag så verkliga verkligheten. Det som är nu. Skillnaden är hur orden skapar mening i mitt huvud; när jag blott var tretton sa Jocke Berg helt andra saker ur högtalarna, än vad han gör idag. Och ändå använder han samma ord. Samma meningar och samma inandning. Jag hör bara annorlunda idag.
Snart åker jag hem. Då ska jag lösa problem. Och sova. Och lösa problem genom att sova. Sen ska jag tapetsera.
Det är bara en fruktansvärt tråkig uppförsbacke av arbeten kvar.
Det finns så mycket fint med den här låten. Inte bara ur en nostalgisk synvinkel, som speglar svåra år av tonårsångest och olycklig kärlek, ihop med blodsystrar och tyllkjolar, tiaror och stjärnor, utan också ur den av idag så verkliga verkligheten. Det som är nu. Skillnaden är hur orden skapar mening i mitt huvud; när jag blott var tretton sa Jocke Berg helt andra saker ur högtalarna, än vad han gör idag. Och ändå använder han samma ord. Samma meningar och samma inandning. Jag hör bara annorlunda idag.
Snart åker jag hem. Då ska jag lösa problem. Och sova. Och lösa problem genom att sova. Sen ska jag tapetsera.
Det är bara en fruktansvärt tråkig uppförsbacke av arbeten kvar.
Kommentarer
Trackback
