rusning

Det är inte trivsamt när tillvaron rubbas såhär, när jag börjar analysera saker, som egentligen är helt obefintliga. Jag gör hönor av fjädrar och snart, mycket snart, har jag en hel kudde, vilket jag inte tycker om. Jag vill inte ha en kudde. Helst skulle jag vilja ha svar. Raka svar. Eller, nej; jag skulle vilja sluta uppmärksamma saker, som andra människor inte ens är medvetna om att de gör. Skulle vilja sluta se signaler de inte ens vet om att de sänder ut. För hur vet de då att jag har märkt? Jag uppmärksammar saker, som andra människor inte ens vill att jag ska uppmärksamma och om jag skulle berätta att jag såg allt det där, då skulle folk antagligen tycka att jag var fruktansvärt jobbig. Vem vill umgås med någon, som tar saker och ting helt fel? Ändå kan jag inte låta bli att hoppas, att de faktiskt medvetet får mig att tro att de vill något. Att du vill.

Varför tillhör jag jordens mest komplicerade art? Varför föddes jag inte som huskatt? Eller myra? Måste vara karma.

it's my worried mind that you quiet
place your hands on my face
close my eyes and say
love is a poor man's food
don't prophesize
I could hold you in my arms 
I could hold you forever