people are like songs, I swear

Egentligen borde jag skriva det här inlägget först när jag skrivit om Arvika (vilket jag inte kan göra ännu, eftersom mina anteckningar finns på min mobil, som i sin tur är stendöd och laddarlös). Så ni får allting i rätt ordning. Men nu ordbajsar jag i alla fall.

Igår blev jag tillsagd att börja måla. Eller, jag fick frågan "målar du?" och svarade "nej, jag gjorde när jag var yngre". Då fick jag höra att jag ska börja med det igen. "Då kommer mycket släppa. Så du kan börja tro på dig själv".

Det hände väldigt mycket den här helgen. Mycket med mig, som jag inte var beredd på skulle hända. Arvika var väldigt fint. Fast så säger väl alla om sin första festival, att det var fint och bra och myspys. Men det hade nog inte varit det om jag inte hade farit dit med fina människor och om det inte hade hänt saker med mig. För egentligen var det en ganska dåligt arrangerad festival. Men däremellan upptäckte jag väldigt mycket nya saker hos mig själv. Att jag vågade saker och inte alls var så svag som jag trodde.

Såhär i efterdyningarna lyssnar jag på Hello Saferide i Millan och Martins vardagsrum. Snart ska jag måla, för nu har jag städat och diskat klart. Det är min favoritsyssla på morgonen, alla kategorier. Allt blir rent och i ordning. Tryggt och lugnt. Bra utgångspunkt. Dessutom kände jag att det var det minsta jag kunde göra för dem, när de alltid tar emot mig med öppna armar här. I natt sov vi alla tre i samma säng till och med, eftersom jag såg så mycket sjuka saker när jag tog sömntabletterna att jag blev rädd. Man är ju en hårding. Ibland.

Nu är det snart första september och då måste jag ha bestämt mig. Fortfarande har jag inte riktigt vågat ta på det riktigt. Det är så enkelt att bara skjuta allting ifrån sig och fly till andra städer. Fast nu har jag insett att jag kanske behöver ta ett snack med mig själv, för någonstans behöver jag reda ut vad jag vill just nu. Åh, det är så mycket. Hade behövt avboka alla resor och äventyr för de närmsta veckorna, packa mig en väska och fara ut till landet alldeles ensam. Meta, måla och meditera. Memorera, mata och mysa. Skriva listor. Plus och minus och måste/borde/vill. Det är bra listor om man ska ta beslut. Min före detta rektor gjorde alltid den förstnämnda när hon skulle anställa ny personal. Fast det kanske mest är tragiskt.

Ikväll åker jag till mamma och pappa (obs: inte hem, eftersom det för tillfället inte existerar något i stil med hem - man är ju en vagabond) och då kan jag ladda min mobil. Då ska ni får ett Arvikainlägg. Nu ska jag måla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0