rusning

Fyra dagar i Norrköping, tre av dagarna på SM och några kvällar vid en scen med Oskar Linnros, Moneybrother och Timo. Mycket fint. C och Gáski var bäst av alla och kom på en tredjeplats i b-finalen, totalt en åttondeplats! Jag var först sjukt nervös, sedan sjukt jävla stolt. Kalasbra. Utöver det så var det äckligt varmt;var det inte 31 grader, så var det 34 eller 29. Och stillastående luft. Mums. Och ständigt soligt. Såatteh... Nu är jag brunröd på ben, axlar, och armar. Resten av kroppen är lika kritvit som innan. Det var en upplevelse att se sig själv i spegeln, vill jag lova. Men på det hela taget var det fyra mycket, mycket välspenderade dagar, dels eftersom jag fick träffa många av de människor jag har saknat och dels eftersom det är något visst med islandhästvärlden och dess tävlingar. Svårt att förklara för den som inte givit sig in i det ännu. Men jag gillar det. Och i samma veva insåg jag hur mycket jag saknar litlamín.