rusning

Hektiska dagar har flugit förbi. En hel hektisk månad, för att vara ärlig. Försöker vara på alla platser, men tappar bort mig själv på alla tåg och bussar och stationer. Sover bitvis inte alls, andra gånger alldeles för mycket. Men allt farande och flängade ger stund för eftertanke. Synd bara att jag inte har köpt mig ett anteckningblock ännu. Och synd att jag nu inte har pengar nog att faktiskt köpa ett. Så mitt huvud är numera inte bara fullt av intryck från Sveriges alla hörn, fina vänner och nya möten, utan också av fragmentariska dagboksinlägg, skrivna under alla timmar på räls och hjul. Det finns så mycket jag vill skriva om. Men jag saknar den spontaniteten som fanns när man var liten; att inte reflektera så mycket över själva formen, stilen och alla lagar och regler - bara spotta ur sig allt som samlade damm innanför pannbenet. Det vore så skönt att inte bry sig om hur det skulle bli i slutändan. Bara skriva.