rusning

Bokföringen är klar. Jag lyssnar på BD och kan inte sitta still. Hoppar runt och är hög på tanken att det snart är över. Snart, snart, börjar något nytt. Försöker stanna upp och känna efter om det inte trots allt känns lite jobbigt också, men det gör det inte. Okej, det ska bli tråkigt att lämna dillefamiljen. Men det är meningen att vi ska sluta nu. Det är meningen att vi ska vidare, forstätta framåt. Så jag tänker inte sörja. För nu är vi på väg och nu väntar allt annat på oss. Och det här finns alltid kvar. Och det kommer alltid vara det, som det var för oss. Ingen kan ta det ifrån oss. Vi ska inte vara rädda. För nu, nu jävlar.