rusning

Insåg att jag låg efter med brevskrivandet, hujeda mig. Så nu skriver jag brev så att pennorna glöder (ja, man använder olika pennor när man skriver olika brev). Det är tråkigt att man inte skriver brev med flera. Jag gillar att skriva brev. Fast jag ogillar att skriva brev och inte få svar, blir så rastlös. Oftast är det i och för sig postens fel; Ånge (dit all post som ska norr om Gävle kommer innan det skickas ut) brukar äta upp allt i brev- och paketväg - alternativt hålla dem för sig själv ett tag. Jag lovar att de anställda läser igenom alla brev och provar alla studentmössor och stickade tröjor som skickas i paketen. I så fall får de sig nog ett gott skratt när de läser mina brev, med tanke på vad som står i dem. Men det unnar jag dem. Jobbar man på posten i Ånge så har man kanske inte så roligt annars. Kanske ska skriva ett personligt brev till dem, så de får ett eget, för omväxlingens skull. Och så kan de få ett paket med en stickad tröja. Ja, då blir de nog glada. Då kanske vår post kommer fram snabbare också. Win win.