rusning

På tal om avslut och sådär, så hittade jag det här gamla inlägget från avslutningen i ettan. Whoa. Tänk så liten och rädd man var. Så oviss. Och tänk vad jag kommer tänka om tre år till. Herre jisses, vad gammal jag ska bli. Kontentan skulle i alla fall vara, att det är en förjävla tur att saker och ting blir bättre än man förväntar sig.