rusning

min knutna hand i fickan och snart, mycket snart, så slår jag någon. Håkan ska släppa nytt album, men jag kan inte ens släppa taget om allt det som borde göras. Trots att jag innerst inne vet att det är ingen jävel som bryr sig om vad det står för bokstavskombination bredvid alla kurser, så blir jag nervös och ängslig när jag inser att det är väldigt lite tid och väldigt mycket kvar att göra. Men jag vill tro på att det inte spelar någon roll om jag struntar i något litet delmoment. Jag vill. Ändå blir jag allt som oftast påmind om att det visst spelar roll. Och mitt i allt det där så ska man räcka till. Dessutom har jag kameran full med bilder, som jag aldrig ids föra över till datorn. Vad är höjden av lathet?