där är himlen lite närmre för mig, där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt

Blev nyss akut illamående av mitt te. Undrar om min kropp försöker säga mig något? Typ: "Dude, let's cut down on the tea". Eller så vill den kanske ha mer. Högst troligt, ja.

Nu hade jag inte bangat på en promenad, när det är sol och kallt och höst och alla träden är gulrödorange alt. nakna. Mamabear är nog hemma snart, så hon får följa med. Svårt att ta med sig fåtöljen ut, menar jag. Tungt att bära. Pusshej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0