det en gång sagda blir alltid sagt och står till tidernas slut, och ingen ångestnatt har makt att plåna det ordet ut
Ja. Det är ju lättare att förminska sig själv och undanhålla sanningen, än att fläka ut det som faktiskt är på riktigt.
Det är dagar som de här, som man undrar vad man håller på med. Vi var ut igår, jag och mina fina vänner, och idag fattar jag ingenting. Minns inte ens hälften och undrar: Är det värt det? Det här med att tappa kontrollen och låta bitar av en kväll höljas i dunkel. Alltså... Jag vet inte. Mitt huvud säger att det är rätt så ovärt. Vore det inte bättre om vi kunde tycka om varandra och vara glada och öppna och orädda helt utan alkohol? Eller är jag en tant nu? Äsch, vad vet jag. (Just nu: Ingenting). Jag menar, jag vill ju inte att folk ska tycka om mig/vilja prata med mig/vilja ligga med mig enbart när jag är alkoholpåverkad. Men i vissa fall är det så, visst? Vissa människor träffar man nästan enbart på fyllan. Eller ligger enbart med på fyllan. Och då känns det som att något blivit fel. För det är kanske inte direkt på fyllan som vi är oss själva. Eller hur var det med att ens sanna jag kommer fram när man dricker? Det kan jag inte riktigt ta till mig, kanske. Jag beter mig ju helt vanvettigt när jag är full, ibland. Gör saker som jag aldrig annars skulle göra; mina spärrar försvinner och då har jag inte längre någon känsla för vad som är kutymt och inte. Fruktansvärt. Att ringa folk jag inte borde ringa och sådär, ni vet. Huvva.
Men om vi bortser från min söndagsångest, tillika dagen efterångest, så kan vi konstatera följande:
1. Min mormor var en omtyckt, älskad och uppskattad människa. Och hon fick en väldigt fin begravning.
2. Göteborg is growing on me.
3. Jag har ett temporärt boende, om jag kommer in på GU, tills det att jag hittar något mer varaktigt. Allt tack vare min fina extrafamilj to be.
4. Folk gör underliga saker när de tror att jag sover.
5. Vänner med axlar man får luta sig mot när livet är elakt, är och förblir de bästa jag har.
Sådär ja. Varför skriva om sitt liv i en sammanhängande text, när man kan göra en lista av det? Det blir var man gör det till. Nu ska jag dricka te (surprise!) och utföra någon form av kraftansträngning, i form av bildöverföring samt -redigering. Adieu.
Det är dagar som de här, som man undrar vad man håller på med. Vi var ut igår, jag och mina fina vänner, och idag fattar jag ingenting. Minns inte ens hälften och undrar: Är det värt det? Det här med att tappa kontrollen och låta bitar av en kväll höljas i dunkel. Alltså... Jag vet inte. Mitt huvud säger att det är rätt så ovärt. Vore det inte bättre om vi kunde tycka om varandra och vara glada och öppna och orädda helt utan alkohol? Eller är jag en tant nu? Äsch, vad vet jag. (Just nu: Ingenting). Jag menar, jag vill ju inte att folk ska tycka om mig/vilja prata med mig/vilja ligga med mig enbart när jag är alkoholpåverkad. Men i vissa fall är det så, visst? Vissa människor träffar man nästan enbart på fyllan. Eller ligger enbart med på fyllan. Och då känns det som att något blivit fel. För det är kanske inte direkt på fyllan som vi är oss själva. Eller hur var det med att ens sanna jag kommer fram när man dricker? Det kan jag inte riktigt ta till mig, kanske. Jag beter mig ju helt vanvettigt när jag är full, ibland. Gör saker som jag aldrig annars skulle göra; mina spärrar försvinner och då har jag inte längre någon känsla för vad som är kutymt och inte. Fruktansvärt. Att ringa folk jag inte borde ringa och sådär, ni vet. Huvva.
Men om vi bortser från min söndagsångest, tillika dagen efterångest, så kan vi konstatera följande:
1. Min mormor var en omtyckt, älskad och uppskattad människa. Och hon fick en väldigt fin begravning.
2. Göteborg is growing on me.
3. Jag har ett temporärt boende, om jag kommer in på GU, tills det att jag hittar något mer varaktigt. Allt tack vare min fina extrafamilj to be.
4. Folk gör underliga saker när de tror att jag sover.
5. Vänner med axlar man får luta sig mot när livet är elakt, är och förblir de bästa jag har.
Sådär ja. Varför skriva om sitt liv i en sammanhängande text, när man kan göra en lista av det? Det blir var man gör det till. Nu ska jag dricka te (surprise!) och utföra någon form av kraftansträngning, i form av bildöverföring samt -redigering. Adieu.
Kommentarer
Postat av: Lotta
cajsa jag säger ju det. Du skriver så fint. Så himla fint och betydelsefullt!
Trackback
