rusning

Imorgon fortsätter operation återanpassning. Numero uno var att söka socionomprogrammet till våren och därmed genomföra någon form av kraftansträngning för att återinföra vardag - check. Nu ska jag hitta någon som kan berätta riktigt hur missanpassad jag är och nicka förtående när jag viker ut mig. Förhoppningsvis någon som inte luktar illa och någon som kan mäta sig med min förra. Och som är bättre än min förrförra. Och nu pratar vi alltså inte om ligg.

Någon sa att ett steg på vägen kan vara att dra upp rullgardinen och gå upp ur sängen innan 14:15. Jag tycker det låter som en väldigt dum idé. Innan 14:15 finns ju inget att gå upp till. Eller? Jag vet inte vad ni vanliga människor gör, men själv finner jag inget intresse i att pilla naveln hela dagen i väntan på att solen ska gå ner. Känns jävligt ovärt. Nej, tacka vet jag att bedriva zombieverksamhet i sovrummet. Med nerdragen rullgardin.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att ni är världens mest svårflörtade publik. Jag blir inte riktigt klok på er. Ni är tjugofem stycken och ni är helt omöjliga. Hur jag än vänder och vrider, så förblir ni tysta som små möss. Som om ni inte trodde att jag visste om er. Därför tänker jag härmed avslöja att framtida inlägg kommer innehålla saker i stil med Vardagsmisär, Politik á la Extraordniär samt Relationsproblem Som Tär. Ni måste ju för i helvete tala om för mig vem jag ska vara, jag har ju ingen aning om det själv.