dagen efter

Himmel och pannkaka. Jag känner mig bakis. Allt adrenalin, som pumpade runt igår och gjorde det omöjligt att sova (och vara tyst) fick mig att idag sova till ett. Vaknade och hoppades att allt bara var en obehaglig mardröm, men sådant äro icke fallet. Det är fullkomlig sanning och det händer verkligen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0