snälla håll i mig, det mörknar tidigt nu
Vill skrapa bort det som sitter fel och rätta till allt jag gjorde som jag inte gjorde rätt. Vill hålla hårt i det jag har när det glider ur händerna på mig. Ändå släpper jag taget. Någon sa att det blir vad man gör det till, men om jag inte vet hur jag vill ha det, hur ska jag då någonsin hitta rätt? Kan du räkna ärren, på min arm, i mitt huvud, i min kropp? Vill så gärna hitta mig själv, men glömmer alltid bort att jag redan är här. Du har tuggat dig igenom mig, krossat min hud och mitt förnuft mellan dina käkar och jag ser bara på. Ser hur du plöjer fram, utan att du egentligen är medveten om det. För du är någon annan stans. Alltid någon annan stans. Och jag står här, där du lämnade mig och väntar på att du ska se allt det jag gav dig. Allt det jag ville ha kvar.
Kommentarer
Trackback
