rusning

För tre år sedan blev jag, i samband med ett väldigt ätstört beteende, vegetarian. Formen på min vegetarianism har alltid varierat; från att enbart avstå från rött kött till att inte äta något animaliskt förutom mjölk och ägg (ja, jag avstod från ost med animalisk löpe och gelégodis). I dagens läge är det en betydligt svalare variant av vegetarisk läggning jag ådragit mig, där det inte längre handlar om är vad jag äter utan varifrån det jag äter kommer och hur det har odlats/fötts upp/framställts. Alltså avstår jag, fortfarande av etiska skäl, från kött som är massuppfött och äter därför inte det vanliga gris-, nöt- och lammkött samt kyckling som säljs i matbutikerna. Däremot äter jag vilt och kött från småskalig köttproduktion där man köper köttet direkt från gården - om än mycket, mycket sällan. Fisk, som inte är rödlistad äter jag flera gånger i veckan och vissa skaldjur när det bjuds. I övrigt trycker jag i mig ägg, mjölk, ost med och utan animalisk löpe samt gelatin. Problemet är när man exempelvis blir bjuden på middag hos folk och de frågar om det är något man inte äter. Eh, ja alltså... Äsch, jag är vegetarian. Simpelt och förståeligt för de flesta.

Dock har debatten kring huruvida vegetarianer räddar eller inte räddar världen med att avstå från kött, orsakat viss skepsis. Det senaste fyndet i fråga gjorde jag och mamma i en bokhandel härom veckan; vi hittade en bok, som jag självklart inte minns namnet på, men vars titel tydligt signalerade följande: Vegetarianer räddar inte världen, de förstör den. Genast och med det samma lusläste jag bokens baksida och bitar av förordet och kom således fram till, att författaren inte alls var en stor, köttätande mansgris, som ville tysta den upproriska veganungdomen, vilket jag först hade trott (eh, nej jag har inte fördomar, egentligen), utan en människa vars enda syfte var att ge andra människor perspektiv på hela matdebatten. Det som togs upp var att det inte handlar om att utesluta något ut kostcirkeln och hävda att just den produktionen förstör klimatet, utan att det faktiskt handlar om att göra ordentliga val i affären. Spannmålsproduktionen skadar också (även om den avsevärt största delen faktiskt blir foder i köttindustrin) och själva tanken med att det bara är en del av matmassproduktionen som åsamkar skada på miljön är egentligen inte riktig. Exempelvis lärde jag mig på en föreläsning av Johan Tell i Östersund förra året, att risproduktionen, som skapar stora metangasutsläpp, är en av de största miljöbovarna inom matindustrin. Vilken tur, tänkte jag, eftersom jag ändå inte gillar ris och så slutade jag helt med risätandet.

Varför jag började svamla om mat och matval vet jag inte, egentligen ville jag bara berätta om det helt sjukt goda teet på bilden ovan. Det är köpt på Naturhistoriska riksmuséet i samband med deras Linnéutställning för något år sedan och smakar citron och ingefära. Egentligen är inte grönt te min absoluta favorit av alla tesorter, men helt ärligt; vem skulle kunna motstå en sådan snygg tepåse? Jag bara undrar.