time is changing, nothing taste the same

Håller hårt om hennes hals, griper tag i det enda jag kan kontrollera och söker ivrigt med blicken över hennes hungriga ansikte. Vi dansar om varandra, klänger oss fast vid midjor, ryggar och honungsläppar. Sötman dryper om hennes kropp, hennes hår luktar viol och mina fingrar lindar sig skickligt in där, i hennes violhår. Virar in allt det vi skrek åt varandra, baddar våra sår med ömhet och tar ett nytt grepp kring varandras nackar. Hon når mig inte här. Hon kan vara i mig, men hon når mig inte. I mitt öra hör jag hennes lättnad, hennes kärlek och hennes vrede. Jag var aldrig den hon ville att jag skulle vara. Ändå fingrar hon på mitt hjärta och stryker mig medhårs. Aldrig var jag den hon ville att jag skulle vara, ändå är jag här. Här, bland tunga och hand. I en våtmark. Hon visar mig sin väg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0