rusning

Nyss hemkommen från en manifestation för jämlikheten, som senare övergick i ett demonstrationståg från Sergels torg till Mynttorget (utanför riksdagen). Vi har ropat, skrikit, sjungt och klappat. Uppskattningsvis 20 000 människor stod på Sergels torg, men polisen tror att det kan ha varit fler. Vi är många. Och när jag stod där och skrek, så blev jag varm och lycklig. Trots att vi idag har fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen, så finns det ändå kärlek kvar. Det finns ändå människor, som inte vill ha det så. Och det är alla typer av människor. Det var gamla, gråhåriga par. Det var barnfamiljer. Backslickbrats. Dreads. Kurder. Britter. Ryssar. Flator. Heteros. Transor. 43-åriga Karin från Gävle. Alla var där.

Här är en artikel om manifestationen.

Vad som är intressant att reflektera över såhär i efterdyningarna, är att de jag har hört säga saker som "men sluta klaga på SD" eller "de har faktiskt rätt att väljas in i riksdagen" enbart är vita, heterosexuella människor. Människor som gynnas av SD:s politik (om man nu kan säga att någon gynnas av den). Till er säger jag: Våga vägra egoism. Du är inte viktigast i världen. Våga stå upp för andra än dig själv.