rusning

Vad är det jag håller på med?

Förvisso är jag svartsjuk, rädd och utan tillit till den mänskliga acceptansen, men varför ska jag alltid stöta bort de jag älskar? Varför är jag så rädd för att blir lämnad, att jag måste mota iväg de som påstår att de aldrig kommer göra det? Ibland, eller väldigt ofta, förundras jag över min icke-existerande visdom vad gäller relationer. Hur länge står en människa ut med någon, som i första telefonsamtalet knappt säger något och mumlar surt för att sedan, i nästa samtal en timma senare, vara lika glad och kärleksfull som förut?

Note to self:
Sluta hoppa över pillrena.