rusning

Allt blir så sorgligt till slut. Och hur vi än försöker, så skapas det alltid oro. Det är kallt. Du är rädd. Jag är livrädd. Men jag sitter ändå här, väntar. Hoppas och tror.

Snart åker jag hem. Lyssnar på pianoslingor för att få tiden att gå. Tar meningslösa bilder och undrar varför allt är som det är. Imorgon ska jag skriva en religionstext. Och rida. Fast jag tänker inte rida om det är snöstorm. Jag ogillar snöstorm. Min häst gillar det nog däremot.