rusning

Jag tycker, som bekant, om te. Väldigt mycket. Har man mig som inneboende, så får man räkna med att det är mig och mina téer man har som inneboende. Det fick min kära mor och far befara i samband med att jag tog studenten och flyttade till Stockholm igen. De dricker inte te. Alls. Över huvud taget. Ändå är deras kök numera fyllt till bredden av just te. Förstår inte alls hur det kunde gå till.

När det gäller själva förtäringen av te, så har jag upptäckt en hel del olika vanor hos folk. En del dricker téet precis som det är, andra ska ha kallvatten och socker i medan en del till och med har kondenserad mjölk i. Det sistnämnda känns mycket märkligt. I te ska jag ha: mjölk och honung (för tillfället har jag honung från J i Skåne), om det inte det är grönt eller rökt te. Då ska man dricka det som det är. Möjligtvis kan jag ha honung i vissa smaksatta gröna téer, men långt ifrån i alla. Helst dricker jag svart te, gärna Earl Grey cream. Mums. Någon som dricker te på annat sätt?

Nu ska jag dricka - wait for it - te.